53 år av mitt liv...

Livet om mig!

Jag föds januari 1972.

Växer upp 2 mil utanför Västerås.

I Surahammar med då knappt 7-8000 invånare.

En fin liten ort att växa upp i,man vart ju 

väldigt beskyddad där.Inget dåligt hände

alls liksom.

 

En liten sport ort när jag växte upp under 70-80 talet.

Jag växer upp i den gamla delen i Sura,det betyder

att jag växte upp i mitten vid centrum kan man säga.

Den nya delen är runt omkring.

Så när jag var liten så fanns det inga barn,förutom

mina två äldre syskon.

Så jag fick börja 1 år tidigare på förskolan.

Jag börjar då med 71:or då jag en då var född

så tidigt 72 tyckte dom.

Men jag vill inte börja 1;an då dom andra började.

Så jag går 1 år till i förskolan då med 72:or.

Och börjar 1:an med min årskull.

 

Jag börjar  1:an på Starbäcks skolan  -79.

Och det är väl nu min mardröm börjar.

Bara efter någon vecka så börjar

en kille som gick i 3:an att trakassera och mobba mig rejält. 

Varför det vet jag inte såg väl ut som dom flesta

-79.

Så i 1 år hade jag en stor klump i magen

när jag gick till skolan.

I samma veva så började en kille i min klass

 också att hålla på.

Han kunde spotta på mig och hålla fast mig

så mina kläder gick sönder.

Jag var rätt så ensam fram till våren i 3:an

då min Bästa vän flyttade från Västerås till Sura.

Vi fann varandra samma dag 💖

Skolan vart ju mycket lättare när man hade en vän där.

Men mobbningen fortsatte även när jag börjar i 4:an

på Tuppkärsskolan.

Då i från en klass killar som var 71:or.

Och dom körde på i stort sätt tills 1:a året på gymnasiet.

Men jag är glad att jag hade ett få tal vänner i genom min skoltid.

Jag idrottade väldigt mycket under min uppväxt.

Gymnastik.jazzdans,fotboll,handboll och innebandy.

 

Jag vart väldigt musklig, hade väldigt mycket

muskler på min kropp.

Då jag tränade i stort sätt varje dag med något.

Så jag hade nog en kropp som många killar gärna

ville ha.

Det tar ju väldigt mycket på psyket att varje dag

få höra glåpord.

Man fick ju höra det ena och de andra.

När jag vart 17 år -89 flyttade jag själv

till Västerås. Till Bomansgatan 24 D

när jag började på Carlforska Konsumtion textil.

Mamma betalde min lägenhet för att slippa åka buss.

Att få komma i från alla mobbare från Sura.

Det var bara 1 i från Sura som gick på Carlforska.

Och det var en kompis i från min klass 1-9:an.

Och de var så härligt att komma till skolan utan att höra

några glåpord.

Men min mentala hälsa har ju fått en stor stor törn.

Började gå ut väldigt mycket på krogen

jag och en kompis från Ramnäs som flyttat

till Västerås.

Många killar hänger efter mig och vill något mera

en vad jag vill.

I mitt huvud finns de ingen som kan tycka

att jag är fin.

Men 1990 i November träffar jag en kille som är 

7 år äldre en mig själv.

Det enda negativa är att han är ca 15 cm kortare.

Men vi börjar en relation i alla fall-

Flyttar till en 2:a på Rekylgatan som vi

renoverar själva.

Han har ju fördelen att vara äldre en mig,

så han åker lite på en räkmacka under åren vi 

är tillsammans. 

Han jobbar borta mycket på somrarna

på Gotlands färjan och på vintern på

ett hotell i Idre.

Ringer ibland några tjejer och frågar efter honom.

Men som han säger att han inte vet varför 😒

Jag kallade honom för Mikel räv.

Han gör slut 2 gånger under våra 5 år.

Men 1995 gör jag slut helt och åker

till USA som barn flika med min bästa vän.

Mitt bästa år ever 💖

Tog hand om 3 barn.

Jonathan 5 år

Cateland 3 år

Nikolas 1 månad.

 

 Här växer jag väldigt mycket mentalt.

Så när jag kommer hem sommaren 1996 

mådde jag relativt bra.

Han med några flyktiga bekantskaper

innan jag vart tillsammans med Kevins pappa.

(Kevins pappa var ju så lik Jonny Dep) 

Vi vart tillsammans -96 i början av November,

Jag hade varit intresserad av honom innan jag

åkte till USA.

Men fick höra att han gift sig när jag var där.  

Så när vi vart ett par så satte jag honom

på en pidistal och där satt han till jag gjorde slut.

Jag var så otroligt förälskad och livrädd

att han skulle göra slut.

Så han kunde i stort sett bete sig hur han ville.

Han var 3 år äldre en mig.

1:a året var bra,men de kom lite lite varje dag

efter de.

Utbrott och annat.

Och efter 2 år så vart han även fysisk i mot mig.

Då jag fortfarande var väldigt förälskad

så  jag tog de svalde de och gömde undan de.

Tänkte på vad man sa, man ville ju inte väcka björnen.

Många år av mental nedbrytning börjar.

När man väl är inne i det så

vill man ju bara överleva.

 https://www.youtube.com/watch?v=z1yhJEpCgNk 

Faouzia - Anybody Else

 

Han är även otrogen några gånger under våra 8 år. 

Den första gången efter bara 2 veckor.

Den sista när Kevin var 6 mån.

Sista gången han tog stryp tag på mig

är när jag är gravid med Simon.

Och mitt uppe i allt detta, vart vi fosterföräldrar

till min äldsta systers tvilling killar. 

https://www.youtube.com/watch?v=PiHP-0T33sI

''Spring för livet''

Efter 8 år är jag så mentalt stark att jag fixar att 

avsluta vårat förhållande.

Jag packar två väskor ringer hanns mamma

och säger att han kommer nog till henne.

 

Han kommer från sitt jobb

ser väskorna och frågar.

Vart ska du,säger han.

-Inte jag,men du ska.

Jag vill ha nycklarna och han 

är så chockad att jag får dem.

Han tar väskorna och går och jag låser dörren.

Jag glider ner på golvet och tårarna bara rinner.

Jag sitter och bara hulkar och en befrielse 

kommer över mig.

Kevin kommer och klättrar på mig

tar honom i min famn och bara kramar honom.

År av  fysik och  psykisk

nedbrytning är äntligen över.

  https://www.youtube.com/watch?v=JfICxQEHlos&list=RDem3Pg1IkQIw&index=27 

''Behöver inte dig i dag'' 

 

Kevin är nu snart 2 år gammal när jag lämnar

hans pappa.

Han har dox inte levt tillsammans med sin pappa.

Men jag vet att jag tog bort år av att må dåligt.

Han slipper vara en trasig vuxen .

Som fått växa upp i våld i hemmet.

Som hans egna pappa fick göra.

Jag har brutit de ledet 🙏

Han får en chans till en rikt och fint vuxet liv.

Nu är  året 2004 i början av september.

Hade ju inte räknat med

att träffa manen i mitt liv så pass kort tid efter de.

 

Början av januari 2005 5-6 där någonstans.

Börjar jag prata med Mange på

'Arosportalen som de hette. 

Och där och då börjar våran resa 💕💕

Så här i efterhand så har jag ju förstått att

allt detta har ju traumatiserat mig stort.

För i November 2013 får jag en massiv utbrändhet. 

Som har tagit mig många år att komma tillbaka i från.

Frågade en läkare då hur lång tid

det skulle ta att bli bättre.

Och han sa,så lång tid det tog för dig att bli sjuk.

Och herre gud så rätt han hade.

I dag mår jag mer en bra med en man som verkligen

har varit där för mig. Som verkligen älskar mig 

och bara mig.

Ja det var ju en liten bit av vad jag gott igenom

i mitt liv.

 Så lever du som jag gjorde

ta hjälp de finns hjälp att få.

Lev inte ditt liv i oro och ängslan.

Du är värd så mycket mera 🙏

 

// Laila