Nu är det ingen kvar från min gamla arbetsgrupp 😪
Min bästa finna S slutar denna vecka
Så jag blir helt själv kvar från ursprungs
gruppen som vi var.
Jag vet inte vad jag ska göra
om jag ska jobba kvar eller söka nytt.
Just nu är det ju ingen ide precis.
Men inte varit så mycket inom psykiatrin
på ett tag,
Bara varit sommar jobb.
Och sen på avdelning uppe på psyket.
Vet inte om jag har lust med det igen.
Först operation,sen får
jag ta de beslutet om jag blir kvar
på boendestöd eller inte.
Jag känner mig bara så osocial
är bara hemma.
Kommer bara ut för att handla typ.
Och höften blir bara sämre och sämre 😭
Snart vill jag inte gå för att smärtan
blir bara för hemsk.
Smärta kan verkligen förändra människor.
Antingen blir man en arg människa 😡
Eller så går man inåt 😩
Eller så blir man deprimerad och får ångest 😱
Jag går nog mera inåt,blir mera tyst...
Tar smärtan över då blir jag nog mera argsint.
Vilket jag inte vill,jag blir så vas i tungan.
Säger så sårande saker 🙈
Och sen det som hände i Örebro 😔
Helt sjukt vad en människa
kan göra.
Alla mina tankar går till dom drabbade
och deras anhöriga 💗🌹
// Laila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar