Två dagar av leenden från mig,de känns
så påklistrat.Men visa frekvenser känner jag av mig själv.
Men jag känner en då att jag inte riktigt når ditt.
Jag försöker så,men för ett ögon blick så kände
jag livet i mig själv.Att få hålla i ett litet litet liv,
det gjorde mig så hel.Få känna det lilla hjärtat slå,
få gosa in sig i ett nytt litet liv så underbart <3
Då känner man vad livet går ut på,barn.
Barnen gör ju att man orkar gå vidare.
När man hör deras ord,-mamma jag älskar dig så.
Dom underbaraste ord som finns <3
Då smälter man och finner den där orken man behöver.
För att orka den dagen.
Men jag måste en då låta mig få falla.
Jag kan inte kontrollera allt i mitt liv,allt kan
inte vara perfekt.Jag måste slå sönder de där perfekta,
som jag har i mitt huvud.Ingen är perfekt
och vi är en då människor skapade av gud.
Precis som vi är och alla är vi perfekta precis
som vi är <3
Så jag ska väl försöka slå sönder
kristall bollen och andas igen.
// Laila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar