Jag: Hej Gud.
Gud: Hej.
Jag: Jag faller isär, kan du sätta ihop mig igen?
Gud: Helst inte.
Gud: För att du inte är ett pussel.
Jag: Men alla de bitar av mitt liv som fallit till marken då?
Gud: Låt dem ligga där ett tag. De föll av av en anledning. Ta dig lite tid och bestäm om du behöver någon av dessa bitar.
Jag: Du förstår inte! Jag bryter ihop!
Gud: Nej – du förstår inte. Du bryter igenom! Smärtan du känner är bara växtvärk. De saker och människor som håller dig tillbaka i ditt liv faller av dig. Du faller inte isär. Du faller på plats. Slappna av, ta några djupa andetag och låt de saker du inte längre behöver falla. Sluta hålla fast i bitar som inte längre passar dig. Låt dem falla av. Låt dem gå.
Jag: Om jag gör det, vad blir då kvar av mig?
Gud: Bara de allra bästa bitarna av dig.
Jag: Jag är rädd för att förändras.
Gud: Som jag har sagt: – DU FÖRÄNDRAS INTE!! DU BLIR!
Jag: Blir vem?
Gud: Den jag skapade dig till! En människa med ljus och kärlek, hopp och mod, glädje, empati och förståelse. Jag skapade dig mycket djupare än de ytliga bitar som du valt att pryda dig med och som du klamrar dig fast vid med girighet och rädsla. Låt dem falla av dig. Jag älskar dig! Ändra dig inte! Bli! Utvecklas och bli den du är menad att vara. Jag kommer att fortsätta att upprepa detta tills du kommer ihåg det.
Jag: Där föll en bit till.
Gud: Japp. Låt den vara.
Jag: Så… Jag är inte trasig?
Gud: Naturligtvis inte! – Men du brister som en knopp.. Det är en ny vår.
Bli dig själv nu!!!
