JagVetVadEnSnippaÄr....

Vet du vad de är ??!

 

// Laila

En natt på stan...

En natt på stan med min man 💖

Och sen åt vi på Café gränden, våran

första dejta var där.

Så 18 år senare satt vi där igen 😍

Och en hotell natt på Clarion Hotell.

Så mysigt att få åka i väg och göra något

bara jag och Magnus.

// Laila

Nöjd läkare...

Läkarbesök i dag.

På 6 veckor så har jag gott ner 11 cm runt midjan.

Men bara 5 kg 😐

Själv vart jag lite besviken, men läkaren

var super nöjd.

Han sa att han inte hade förvänta sig, så

bra resultat på så kort tid. 

Så jag får väl vara nöjd att han är nöjd 😊

Så nu ska vi ses den 31 Mars igen för vikt.

 

Vart sjukskriven till den 31 Mars, då jag fortfarande

har problem med ljumsken.

Men jag hoppas att den släpper ju mer i vikt jag går ner.

 

I helgen blir de lite trevligheter, så mamma kommer 

och hänger med Simon.

Haha dom kommer nog tvinga Kevin och köra dom

för att äta ute någonstans  😂

Kan tänka mig att de blir Max.

Ska bli trevligt och mysigt och få hänga lite

med min man i 24 timmar 💖

// Laila

Hej världen...

 

Hej Världen!

Jag ler mot dig. Mot livet.

Jag gör det länge för jag tror så blint på att det alltid skall vara så här. 

Mamma, pappa, barn.

En samlad familj. Och jag är älskad. Så gränslös.

De gör allt för mig och lite till. Älskar mig till stjärnorna 

och tillbaka. Längre bort än så.

Jag snubblar mig fram i livet.

Det börjar hända saker som är utanför min kontroll. 

Mina föräldrars. Man säger att jag har adhd och asperger. Men man gör inte så mycket åt saken.

Så klart att det händer grejer då.

Det går inte så bra. Skolan haltar. Så mycket som händer 

och till slut börjar jag resignera. Ge upp. Livet är inte vad det en gång var.

Det kommer en dag då jag inte längre går dit. Till skolan.

Mamma och pappa gör allt de kan. De gör allt rätt. Fortsätter att älska mig.

Sliter för mitt bästa 💗

Och en då får mina föräldrar så mycket skit.

För att dom försöker göra de så bra som möjligt för mig.

Hur kan de komma sig,att vi lever i 2020

och inte många har en förståelse för

vad NPF egentligen är...

 

Våran älskade lilla Simon 💗

 

// Laila

Alla hjärtans dag...

Önskar alla en mysig dag 💖

 

// Laila

Kommunal och skyddad yrkestitel...

 

 

Satt och läste kommunal, om att undersköterska

ska bli skyddad yrkestitel. 

Och har jag tur så slipper jag läsa in något ämne.

Att alla mina utbildningar räcker.Jag hoppas att dom kommer göra de.

Men jag har på mig till 30 Juni 2033.

Då är jag 61 år och har jag inte fått min Lisens då,

får jag inte kalla mig för undersköterska/ skötare 😱

 

Fast jag har läst och fått betyg i de, så nu måste jag ansöka 

hos socialstyrelsen. Men detta är ju bra, för då kommer våra löner gå upp.

Vilket dom inte kan göra i dag  😢

Inte i den fart man vill, vad får vi varje år 500-600 kr

i löneökning 😳 

// Laila

Borde vara...

 Så kände jag i många år, när Simon växte upp.

Att vi inte kunde göra allt, som alla andra gjorde.

Som tur är så känner jag inte så i dag 💕

I dag är de som de är.

Vi tar de som de kommer och sen får vi se

liksom. 

I dag har jag lärt mig att inte stressa,

för de blir i alla fall inte bättre.

Snarare tvärt om.

Och jag känner i dag att pga av

de livet vi fick leva.

Har gjort mig mera förstående, mera

empatisk mot andra och mig själv.

Simon har lärt mig att bli den bästa av mig själv 💖

Och mer en så kan man inte begära.

// Laila

En trevlig kväll på pinchos...

I kväll vart de att piffa till sig lite 😊

När Simon kom ut från sitt rum

-Mamma har du maskara på dig 👀

Och de ser du, ja du såg så annorlunda ut.

Vart en tur med tjejerna till pinchos,

har aldrig varit där.

Men så söta tallrikarna var med mat på.

Och dom små besticken 😀 

Vi var ut och firade Laila, som fyllde 

förra veckan.

De var så trevligt att få komma ut lite.

 

// Laila

 

 

Det är väl bara att…

Text tagen från nätet...

Det är väl bara att…

ge dem vitaminer, sätta ner foten, visa vem som är vuxen, säga till dem att gå ut och leka, stänga av routern, låta dem sitta tills de har ätit det som serveras, tala om vilka regler som gäller, förbjuda skärmar, ta telefonen ifrån dem, anmäla dem till en idrottsaktivitet, plocka upp dem och sätta dem i bilen när det är dags för släktträff, visa vem som bestämmer, kräva att de hjälper till där hemma, inte acceptera att ungen inte duschar, hota med indragen veckopeng om de inte går ut med hunden, traggla klockan och multiplikation, stoppa dem från att göra det de tycker är kul tills läxan är gjord, skälla på dem när de inte visar läraren tillräcklig respekt, skriva kontrakt och följa konsekvenstrappor när de inte följer reglerna och förstår innebörden av skolplikt, visa med all tydlighet att skrik och tårar och utbrott inte accepteras, tala om för dem hur besviken/arg/irriterad de gör dig, låta dem somna på egen hand även om de ligger och gråter, ställa krav för att de ska förstå att livet inte är en dans på rosor, bjuda hem gäster och göra klart att barnet bor i ditt hus och inte bestämmer vem som hälsar på, låta dem förstå att det inte går att gnälla sig till allt, inte acceptera att de flackar med blicken och inte hälsar ordentligt … och så vidare och så vidare i all oändlighet.

Eller…

Det är väl bara att…

säga till dem att det bara serveras beige mat från och med nu, bara mat utan sås, inga röror, inga grytor, bara att dra för gardinerna och dra ner persiennerna, stänga dörren, bara att låta dem titta på en sak om och om igen och med hörlurar på, säga åt dem att de inte får följa med hem till farmor trots att alla kusinerna är där, förklara att det inte blir någon bio, något köpcentrum, något kompisgäng, inget smink och snygga kläder accepteras, bara mjuka kläder utan kliande etiketter, ingen daglig dusch från och med, en, högst två gånger i veckan och bara ljummet vatten, ingen sport och inga böcker, sällskapsspel eller pysselaktiviteter, förklara att de gärna får googla för att lära sig något men det får bara vara en sak och de måste läsa på om det i en fem-sex timmar utan paus eller mellanmål, ingen kontakt med omvärlden utöver det mest nödvändiga, inga bussresor på egen hand, inte somna i första taget utan lite klarvaket ångesttillstånd en timme eller två först, ingen skola och ingen som förstår och ingen som lyssnar på riktigt, mediciner tre gånger om dagen och jättekänslig hud, hörsel, syn eller varför inte alltihop på en gång, låta dem äta bananer, ingen annan frukt, bara blå godisbitar, barnet får bara prata svengelska, släng in en depression, kanske överrörlighet, balanssvårigheter, magont, migrän, kraftiga hormonella humörsvängningar, ensamhet.

Ja, hur enkelt skulle det vara för ditt barn att byta plats med mitt? Det är ju trots allt bara att tala om för hen hur landet ligger, sätta ner foten. Vissa saker handlar om mitt barns preferenser, vissa saker om hens uteblivna stöd, vissa saker om konsekvenser av okunskap i samhället. Sammantaget så har hen de utmaningar hen har främst för att hen lever i en värld som inte ger hen rätt förutsättningar att lyckas och må så bra hen kan.

Den som känner sig manad får gärna testa att leva det liv hen delvis väljer men främst tvingats till, trots allt är det ju ”bara att”….

// Laila

När magen försvinner...

På måndag börjar jag med 7 mg,pratade med min läkare i går.

Och han varnade mig att jag kan må illa igen 😨

Sen sjukskrev han mig till sista Februari. 

Mycket av min smärta har släppt, men inte ljumsken.

Så jag har ju fortfarande problem med att få upp benet.

Men jag skulle behöva göra något med ryggen.

Eller ländryggen, känner att de behöver lite muskler.

Ska se om jag kan hitta lite övningar på nätet.

7 cm i omkrets har försvunnit från min mage 😱

Helt sjukt, att så mycket bara försvinner 😉

Jag känner ju på mina kläder, att dom börjar bli större.

Nästa vecka behöver jag köra Kevin till jobbet 3 gånger.

Hans bil är trasig, så när jag behöver min bil.

Så måste jag köra honom till Tillberga,

tur att de inte är så långt bort.

 

Temas mötte på tisdag.

Medarbetarsamtal på onsdag.

Och Arena på torsdag.

Göra upp ett schema för Simon,till i

höst. Så han får läsa in svenska och matte.

 

Tror vi gjorde ett klokt beslut,

att låta honom villa i 1år.

Men han är medveten om att han måste läsa 

in ämnena. Vad han ska göra sen, de får vi se.

 

// Laila