Skolan lika med minus...

Jag vet inte om det är jag som överreagerar.

På Simons skola,men det känns inte bra.

Han går ju i en mindre klass,med 8 barn

med han.3 pedagoger och 1 lärare

För oss känns de som om dom ska

ha reda på allt.Ringer hem och frågar när

vi ska åka till Turkiet??! Och när vi ska åka med

Birka.Och vad gör Kevin,spelar han fotboll fortfarande.

Träffar han sin pappa,får Simon tillräkligt med

tid med sin mamma och pappa på sommarn.

Jag menar Kevin går inte ens på den skolan.

Han går i 6:an och Simon i 2:an.

Så jag vart så arg och ville ha svar på

varför dom vill ha reda på allt detta.

Så i dag var jag där,men dom hoppar runt de.

Får inga ordentliga svar :(

Och sen får jag veta att Simon ska

eventuellt byta skola snart.

Jag förstår enhetschefen,hon har väl 

tröttnat.

 

Jag menar skulle inte ni bli arga om 

dom ringer och frågar er om detta.

Eller är det bara jag i min utmattning som reagarer

som jag gör.

 

Och sen frågar en av männen,vad vill ni att 

Simon ska ha förkläder på sig.

Jag samma kläder som dina egna barn sa jag

när dom är ute.

För att det kom upp,var för att dom lätt

barnen få åka pulka i joggingbyxor.

 

Jag bara känner att det är för mycket nu 

i från den skolan :( 

 

// Laila

 

 

En lång bil tur...

 

 

I dag ska jag åka med Ulle till sin mamma i Småland.

Det blir en tur på 100 mil tur och retur.

Hon glömde kvar en massa saker sist hon var där.

Så hon frågade mig om jag ville göra henne sällskap.

Vi kan ju båda köra så då blir det inte lika jobbigt.

Så min killar blir själva hemma hela dagen.

Kommer nog inte hem för en vid 22-23 i kväll.

Fattar inget,ställde mobilen 1 timme förre

när jag gick och lade mig.Och när jag vaknar 

så är det 1 timme förre i alla fall.

Kan det vara så att mobilen ställer om sig själv.

Och då flyttades min kl 1 timme till.

Eller aja tokigt vart det i alla fall :)

 

I går kom även Kevin till frisören.

Så nu är alla killarna friserade igen :)

Fast jag tyckte Kevin var så fin i sin frisyr.

Nu i natt har han sovit över hos sin kompis.

// Laila

Älskade barn...

Har du FB så sök upp ''En tyst dag på... och gå med du med...

Tillsammans är vi starka och vi säger nej till

mobbing på nätet :)

Gäller en dag att ej skriva något på FB.

Gå in och spela men skriv ej bara.

https://www.facebook.com/events/1582491908663914/1584085001837938/

// Laila

Rent ut sagt en för jävlig dag...

Min dag kunde inte bli värre en så här.

Snart går jag och lägger mig och vaknar upp

till en ny dag.Inte ens den här dagen kan jag andas

igenom :( Rent ut sagt en för jävlig dag...

// Laila

Min son är en jägare...

     Min son är en jägare och jag är     

  en stolt mamma.

Jag är stolt över honom, som lyckas

så bra att finna sin plats här i världen.

Jag är så stolt över honom, att han en då

försöker vara som han vill vara.

Jag för undras över hanns 

kapacitet och energi.

Om jag en då kunde få,

lite av det han har.

Jag känner så för min son,

som måste slås mot okunniga människor.

De okunniga som inte förstår

eller inte vill förstå.

Att alla inte kan vara lika.

Det är när någon blir olika,

som människor blir elaka.

När man inte passar in i den

så kallade ramen på hur man ska vara.

Min son har blivit kallad

för jävla unge.

Han som bara slåss.

Han som inte kan,

för ingen tog sig tid för att 

lyssna på honom. 

Min son är den mest kärleks fulla

lilla människa jag vet.

Men det största hjärtat någonsin.

Han som vill att alla ska få vara med.

Och en då blir han kallad för

jävla unge.

Han som bara slåss. 

 // Laila

skriven av mig Laila till min älskade son...

Trött så trött...

Det har funnits stunder när jag känner att jag inte vill leva.

När allt känts så meningslöst och jag bara vill försvinna.

Försvinna bort från allt .Jag har tappat bort mig själv. 
För står inte vem jag är inte vad jag 

vill och vad som egentligen har hänt.

Hur kan man bli så fruktansvärt

trött, inte bara trött-utmattad,så man inte orkar någonting.

 Inte ens gå och handla, inte orka

 dammsuga, förhöra barnen på läxorna. Nej

ingenting,det är egentligen outhärdligt. Men

jag måste ju stå ut med det, leva med

hopplösheten, rädslan för att aldrig kanske bli frisk.

 Jag som orkat så mycket, hunnit så

mycket, gjort så mycket. Varit spindeln

i nätet både på jobbet och i mitt privata liv.

Jag hann och orkade mer än de flesta

och var nöjd med det. Uppskattad inte minst för att

jag alltid var så vänlig och glad.Inte konstigt att

jag inte känner igen mig när jag tappade orken fullständigt.

Jag är för trött för att sova

för trött för att vara vaken

Jag släpar mig fram i tillvaron och vill bara sova.

Inget är roligt,inget är intressant för mig.

Jag som alltid haft något att ge är nu tom inuti. Tom uttömd,

jag är ett tomt skal. Inuti mig är det bara tomhet

Det finns inget där det finns ingen där

Jag känner mig helt ensam och utelämnad

Som om ingen förstår mig eller vill förstå

Som att leva i annan värld i en värld i trötthet och hopplöshet.

Tillvaron är en kamp en kamp för överlevnad:

Fysiskt- jag är så utmattad

Socialt – jag orkar inte med andra människor psykiskt

Jag fungerar inte i min tanke-och känsloliv

Andligt – jag har helt förlorat fotfästet

Pressad av kraven rinner livskraften ur mig

Styrd av mina egna ambitioner

min starka vilja

förlorar jag mitt fotfästet.

Ständigt pressad

Ständigt jagad

Ständigt otillräcklig

Alla vill mig något

Hela tiden

Alla vill ha något av mig

Otillräcklig här hemma

som mamma

som fru

Var finns vilan

Var finns någon som tar över så jag får vila

Komma bort

Släppa ansvaret

Släppa taget.

Om jag bara kunde få vara mig,då jag kunde le...

Denna skrev jag för ca snart 1 år sedan.
Jag har kommit långt,men har en lång bit kvar...

// Laila

I dag rockar vi sockorna...för olika är bra,alla måste inte vara lika,lika är tråkigt

Darin-Ta mig tillbaks...

 https://www.youtube.com/watch?v=0HreRkBWwzk

Ta mig tillbaks
Tillbaks till då jag fick min allra första skiva
Cyklade runt och nynnade på Billie Jean
I en värld där vi försvann i 8-bitar

Ta mig tillbaks
Till ett baksäte mot gamla Paris
Det var ett krig med Rosa mil efter mil
Och jag kände mig så liten men så fri

Det var en sommar som aldrig tog slut
För vi levde varenda minut

Ta mig tillbaka
Till när allting var så stort
Ta mig tillbaka
Till innan allt redan var gjort
Man fick vänta
Man fick längta
När tiden var så lång
Ta mig tillbaka
Till dem stunder jag vill känna igen

Ta mig tillbaks
Tillbaks till skogen där vi fann en annan värld
Det var vi som skrev historierna där
Krävdes så lite för att bygga nåt så magiskt

Ta mig tillbaks
Till alla uppenbarelser från MTV
Lika mäktigt som ett stadsfyrverkeri
Tänker tillbaks på hur det var ett annat liv

Det var en sommar som aldrig tog slut
För vi levde varenda minut

Ta mig tillbaka
Till när allting var så stort
Ta mig tillbaka
Till innan allt redan var gjort
Man fick vänta
Man fick längta
När tiden var så lång
Ta mig tillbaka
Till dem stunder jag vill känna igen

Det var en sommar som aldrig tog slut
För vi levde varenda minut

Ta mig tillbaka
Till när allting var så stort
Ta mig tillbaka
Till innan allt redan var gjort
Man fick vänta
Man fick längta
När tiden var så lång
Ta mig tillbaka
Till dem stunder jag vill känna igen

Ta mig tillbaka
Ta mig tillbaka

När man lägger på locket...

När man bara lägger på locket och aldrig

känner efter hur man egentligen mår.

Och sen bara går vidare år efter år.

Till slut så måste det komma fram någonstans.

Förra veckans gruppterapi,skulle vi ta bilder som

låg framför oss.Då tid,nu tid och framtid

Med två bilder och jag väljer

då tid en man som står i keps med en blod

droppe som rinner ner från hanns panna.

Och den andra en hand som håller en liten 

baby fot.

Då tid min ex mitt äldsta sons pappa.

Vi hade en väldigt destruktivt förhållande.

Han slog och psykade mig totalt.

Men jag upptäckte idag att jag inte gott vidare.

Bara lagt på och gott vidare.

Jag har inte ens frågat honom varför,

han gjorde så mot just mig.

Då han inte gjort de förre eller efter mig.

Så känslan är ju,VARFÖR just JAG.

Min själ är sårad och sargad.

Men de känns en då skönt att jag känner så här.

Jag Laila är ARG på mitt ex.

Jag kan sätta ord på de,jag behöver inte bli

stressad av honom längre.Jag känner de

och kan nu gå vidare på mitt sätt.

Samma som att jag blir spännd,jag spänner kroppen

så fort jag ska gå eller motionera.

Det gör så otroligt ont,som musklerna vrider sig

på mig.Och vi kom fram i dag,det gör mig stressad.

Jag känner mig tvungen,i stället för att det ska vara skönt.

För att alla säger de åt mig.

Jag tror får jag ta det i min egen takt så

blir det nog mycket bättre.

På mina egna villkor inte någon annans.

// Laila

När man kommer i insikt...

Efter hand som min gruppterapi,

fortlöper så kommer jag i insikt om mig själv.

Jag har alltid haft en känsla att alla tittar på mig

konstigt.Precis som att det kulle vara något fel på mig.

Och den känslan har jag nog alltid haft.

Och vilken jobbig känsla att alltid

bära med sig :(

Så okej om människor tittar på mig,

eller om dom inte gör de.

Så varför skulle dom döma mig,

genom bara att titta på mig.

Och det kommer upp små detaljer,

från när jag var ett litet barn.

Små detaljer som nu gör mig lite ledsen över.

Men inget som gör att jag älskar min 

mamma och pappa mindre för de <3

Men små saker som jag gör med

med mina egna barn.Som jag fick gör själv

Men jag släpper dom,för det är inget som

jag kan göra något åt nu en då.

Det som vart har varit.

Jag har en då en fin uppväxt,med många

fina minnen <3

Det är just de,att känna till dem.

Men sen måste man släppa dem.

Man kan ju inte bara lägga på som jag har gjort.

Känn vid dem,men sen släpp dom.

// Laila

Ja heja Måns...

Ja rät låt van :)

Älskar den låten,den är så bra.

Så himla fin text också.

Tror denna låt har en stor chans att gå långt.

Så lycka till nu.

// Laila

https://www.youtube.com/watch?v=WX_8Zj7d4rk

Gratis är bra...

http://transcendental-meditation.se/mindre-stress/

Detta ska jag gå på i dag,hoppas att det är bra.

Att jag får lära mig något bra och det är gratis :)

Dom har en hälso vecka här i Västerås.

Och dom erbjuder en hel del gratis kurser

under veckan.Dom hade 

''Att leva med adhd'' men den kunde jag inte gå på.

Men den här ska jag i alla fall få gå på.

Vännen Ulrika kommer och hämtar mig.

Hon ville också gå och lära sig meditera.

Skönt att slippa gå själv :)

// Laila

Ja vad säger man ''GRATIS''
det var ju bara en information om
en sorts meditation som bara kostade 7.900 kr.
Säkert jätte bra,för allt som är bra för dig
kostar ju pengar.Varför kan det inte bara vara
själv kostnads pris.

// Laila

Andas och gå vidare...

Nu för tiden försöker jag att andas igenom

något dåligt.Och det fungerar faktiskt mycket 

bra för mig :) Och meditera mind fluness 

och det är mycket bra.Jag blir så avslappnad så

jag håller på att somna vid datorn sittande.

Ha ha ha nickat till flera gånger,då är

man av slappnad  <3

https://www.youtube.com/watch?v=MR57rug8NsM

En mycket bra kort 5 min meditation.

Om ni vill prova på hur det känns.

// Laila

'' Adhd is Cool''

Just nu tycker jag inte adhd är kul alls :(

Tycker det står så mycket positivt över allt 

om adhd nu.Och det är väl bra i och för sig men

som mamma förälder till ett barn, med adhd är det

inte så kolt varje dag.

Helst dessa dåliga dagar blir man rätt slut

som människa.Jag vet att han inte kan rå för det,

men FACK ADHD säger jag bara.

Just nu ser jag inget positivt med diagnosen alls,

Jag är så himla tröt på den,kanske jag ser de positiva

när han blir äldre.För just nu ser jag inte de :(

Det märkas nog att min dag inte varit den bästa.

Men andas och börja om,är mitt motto nu.

Så i morgon börjar vi om :)

//  Laila

En till klar för att få gosa med en liten baby...

Lilla R gå in på FB och sök upp ''Lilla R''

// Laila

Ett svart hål...

https://www.youtube.com/watch?v=DBeZkSvnAHg

Denna låt med Maria Picaso,hennes nya låt 2015.

Jag förstår varje mening av den låten.

När man väl är där nere,ser man ingen framtid.

Man ser bara det där svarta framför sig.

Och det enda man vill att det ska ta slut.

Min svåra utmatning har jag verkligen varit

så nere.Så långt ner man nu kan komma.

Trodde jag aldrig skulle komma tillbaka.

Men efter 1½ år,ser jag min framtid.

Jag ser en ljus och harmoniks tid i mitt liv.

Men när jag väl var där nere,kändes de så

tomt.Fast jag inte var själv,så kändes de som

jag var helt själv i hela universum.

Jag var så trött så utmattad att jag inte kunde se

höra eller lyssna.Mina tankar gick i hopp

jag orkade inte lyssna.Jag försvann håll på

att somna.

En ska är jag säker på,ATT JAG ALDRIG

MER VILL KOMMA TILL DE STADIET.

Jag kommer aldrig mer släppa mig.

Jag finns,jag lever här och nu.

Och jag är viktig som person.

Som mamma,som fru som vän <3

Och jag vill leva nu...

// Laila

Är jag äntligen på väg...

Jag känner att den sista tiden har gjort

under verk för mig.Vist jag känner av utmatningen

fortfarande.Men jag känner att den inte är en del av

mig längre.Och det känns så himla underbart :)

Känner att jag har en flow som bara flyter på.

Saker som fått mig stressad för ut,gör mig inget

längre.Jag andas tänker genom situationen.

Och sen känns det inte alls lika tungt.

Låter helt galet men,det fungerar.Att fråga sig

själv.Kan jag ändra på situationen,blir det bättre 

om jag gör de genom att fråga sig själv

enkla ord.

Får en att slappna av och se

problemet en att det ger dig problem.

Vi använder oss av mind fluness  och det 

är så av slappnade.Ska lägga in en länk
https://www.youtube.com/watch?v=tCpG2VkOjW8 

Här i från kan det inte bli sämre bara bättre<3

// Laila