När man lägger på locket...

När man bara lägger på locket och aldrig

känner efter hur man egentligen mår.

Och sen bara går vidare år efter år.

Till slut så måste det komma fram någonstans.

Förra veckans gruppterapi,skulle vi ta bilder som

låg framför oss.Då tid,nu tid och framtid

Med två bilder och jag väljer

då tid en man som står i keps med en blod

droppe som rinner ner från hanns panna.

Och den andra en hand som håller en liten 

baby fot.

Då tid min ex mitt äldsta sons pappa.

Vi hade en väldigt destruktivt förhållande.

Han slog och psykade mig totalt.

Men jag upptäckte idag att jag inte gott vidare.

Bara lagt på och gott vidare.

Jag har inte ens frågat honom varför,

han gjorde så mot just mig.

Då han inte gjort de förre eller efter mig.

Så känslan är ju,VARFÖR just JAG.

Min själ är sårad och sargad.

Men de känns en då skönt att jag känner så här.

Jag Laila är ARG på mitt ex.

Jag kan sätta ord på de,jag behöver inte bli

stressad av honom längre.Jag känner de

och kan nu gå vidare på mitt sätt.

Samma som att jag blir spännd,jag spänner kroppen

så fort jag ska gå eller motionera.

Det gör så otroligt ont,som musklerna vrider sig

på mig.Och vi kom fram i dag,det gör mig stressad.

Jag känner mig tvungen,i stället för att det ska vara skönt.

För att alla säger de åt mig.

Jag tror får jag ta det i min egen takt så

blir det nog mycket bättre.

På mina egna villkor inte någon annans.

// Laila