När man kommer i insikt...

Efter hand som min gruppterapi,

fortlöper så kommer jag i insikt om mig själv.

Jag har alltid haft en känsla att alla tittar på mig

konstigt.Precis som att det kulle vara något fel på mig.

Och den känslan har jag nog alltid haft.

Och vilken jobbig känsla att alltid

bära med sig :(

Så okej om människor tittar på mig,

eller om dom inte gör de.

Så varför skulle dom döma mig,

genom bara att titta på mig.

Och det kommer upp små detaljer,

från när jag var ett litet barn.

Små detaljer som nu gör mig lite ledsen över.

Men inget som gör att jag älskar min 

mamma och pappa mindre för de <3

Men små saker som jag gör med

med mina egna barn.Som jag fick gör själv

Men jag släpper dom,för det är inget som

jag kan göra något åt nu en då.

Det som vart har varit.

Jag har en då en fin uppväxt,med många

fina minnen <3

Det är just de,att känna till dem.

Men sen måste man släppa dem.

Man kan ju inte bara lägga på som jag har gjort.

Känn vid dem,men sen släpp dom.

// Laila