De säger att det inte gör ont att blöda, att
det faktiskt känns bra. Samma sak händer när själen känner smärta; på
något sätt är du bedövad och omedveten om vad som förväntas av dig tills
det redan är för sent.
Kanske skriver jag detta med tårar
av blod, med ren smärta, men jag tar kontroll eftersom jag har kommit
hit efter tillräckligt med tid för att gå ännu längre och övervinna vad
du gjorde mot mig.
Jag måste säga till dig att jag skriver detta eftersom det bakom mitt mod finns mycket sorg, förnedring och svek. Det
känns som om jag vandrar ovanpå en vulkan medan mitt liv hänger i en
tråd, så jag måste släppa den börda jag bär efter det du skapade inom
mig.
Jag behöver inte mycket för att vara okej,
men det är just därför jag måste bli av med all denna smärta inom mig.
Från och med nu kommer jag inte känna någon bitterhet, ilska eller vrede mot dig. Jag vill inte att mitt hjärta ska tyngas ner av onödiga saker. Inuti varje smärtsam upplevelse finns ett frö för tillväxt och frigörelse.
Sanningen är att jag idag bad mig själv
göra något värdefullt, så jag beslutade att skriva detta. Detta brev är
inte för dig, det är för mig, för jag måste lyfta bort bördan från dig
från mina axlar. Jag stannade upp och bestämde mig för att jag inte vill ha något negativt i livet och insåg att du gjorde vad du gjorde, och det är så här du fick mig att må.
Jag har insett att detta val är den största
handling av kärlek till mig själv jag kan göra. Idag kan jag säga att
jag gör mig själv en tjänst eftersom jag nu mer än någonsin älskar mig
själv och vet att jag inte vill att min kropp blir en grav för min själ,
och att jag verkligen kan konfrontera allt som finns inom mig. Jag vill
inte vara rädd att leva, för allt handlar om att åter lära sig hur man
lever.
Det har got 17 år och de sägs att själen läker alla sår. Och mina sår är läkta med de du gjorde mot mig kommer aldrig vara okej. Men nu lämnar jag de bakom mig för alltid...
// Laila