De säger att det inte gör ont att blöda, att det faktiskt känns bra. Samma sak händer när själen känner smärta; på något sätt är du bedövad och omedveten om vad som förväntas av dig tills det redan är för sent.
Kanske skriver jag detta med tårar av blod, med ren smärta, men jag tar kontroll eftersom jag har kommit hit efter tillräckligt med tid för att gå ännu längre och övervinna vad du gjorde mot mig.
Jag måste säga till dig att jag skriver detta eftersom det bakom mitt mod finns mycket sorg, förnedring och svek. Det känns som om jag vandrar ovanpå en vulkan medan mitt liv hänger i en tråd, så jag måste släppa den börda jag bär efter det du skapade inom mig.
Jag behöver inte mycket för att vara okej, men det är just därför jag måste bli av med all denna smärta inom mig. Från och med nu kommer jag inte känna någon bitterhet, ilska eller vrede mot dig. Jag vill inte att mitt hjärta ska tyngas ner av onödiga saker. Inuti varje smärtsam upplevelse finns ett frö för tillväxt och frigörelse.
Sanningen är att jag idag bad mig själv göra något värdefullt, så jag beslutade att skriva detta. Detta brev är inte för dig, det är för mig, för jag måste lyfta bort bördan från dig från mina axlar. Jag stannade upp och bestämde mig för att jag inte vill ha något negativt i livet och insåg att du gjorde vad du gjorde, och det är så här du fick mig att må.
Jag har insett att detta val är den största handling av kärlek till mig själv jag kan göra. Idag kan jag säga att jag gör mig själv en tjänst eftersom jag nu mer än någonsin älskar mig själv och vet att jag inte vill att min kropp blir en grav för min själ, och att jag verkligen kan konfrontera allt som finns inom mig. Jag vill inte vara rädd att leva, för allt handlar om att åter lära sig hur man lever.
Det har got 17 år och de sägs att själen läker alla sår. Och mina sår är läkta med de du gjorde mot mig kommer aldrig vara okej. Men nu lämnar jag de bakom mig för alltid...
// Laila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar