Det är väl bara att…

Text tagen från nätet...

Det är väl bara att…

ge dem vitaminer, sätta ner foten, visa vem som är vuxen, säga till dem att gå ut och leka, stänga av routern, låta dem sitta tills de har ätit det som serveras, tala om vilka regler som gäller, förbjuda skärmar, ta telefonen ifrån dem, anmäla dem till en idrottsaktivitet, plocka upp dem och sätta dem i bilen när det är dags för släktträff, visa vem som bestämmer, kräva att de hjälper till där hemma, inte acceptera att ungen inte duschar, hota med indragen veckopeng om de inte går ut med hunden, traggla klockan och multiplikation, stoppa dem från att göra det de tycker är kul tills läxan är gjord, skälla på dem när de inte visar läraren tillräcklig respekt, skriva kontrakt och följa konsekvenstrappor när de inte följer reglerna och förstår innebörden av skolplikt, visa med all tydlighet att skrik och tårar och utbrott inte accepteras, tala om för dem hur besviken/arg/irriterad de gör dig, låta dem somna på egen hand även om de ligger och gråter, ställa krav för att de ska förstå att livet inte är en dans på rosor, bjuda hem gäster och göra klart att barnet bor i ditt hus och inte bestämmer vem som hälsar på, låta dem förstå att det inte går att gnälla sig till allt, inte acceptera att de flackar med blicken och inte hälsar ordentligt … och så vidare och så vidare i all oändlighet.

Eller…

Det är väl bara att…

säga till dem att det bara serveras beige mat från och med nu, bara mat utan sås, inga röror, inga grytor, bara att dra för gardinerna och dra ner persiennerna, stänga dörren, bara att låta dem titta på en sak om och om igen och med hörlurar på, säga åt dem att de inte får följa med hem till farmor trots att alla kusinerna är där, förklara att det inte blir någon bio, något köpcentrum, något kompisgäng, inget smink och snygga kläder accepteras, bara mjuka kläder utan kliande etiketter, ingen daglig dusch från och med, en, högst två gånger i veckan och bara ljummet vatten, ingen sport och inga böcker, sällskapsspel eller pysselaktiviteter, förklara att de gärna får googla för att lära sig något men det får bara vara en sak och de måste läsa på om det i en fem-sex timmar utan paus eller mellanmål, ingen kontakt med omvärlden utöver det mest nödvändiga, inga bussresor på egen hand, inte somna i första taget utan lite klarvaket ångesttillstånd en timme eller två först, ingen skola och ingen som förstår och ingen som lyssnar på riktigt, mediciner tre gånger om dagen och jättekänslig hud, hörsel, syn eller varför inte alltihop på en gång, låta dem äta bananer, ingen annan frukt, bara blå godisbitar, barnet får bara prata svengelska, släng in en depression, kanske överrörlighet, balanssvårigheter, magont, migrän, kraftiga hormonella humörsvängningar, ensamhet.

Ja, hur enkelt skulle det vara för ditt barn att byta plats med mitt? Det är ju trots allt bara att tala om för hen hur landet ligger, sätta ner foten. Vissa saker handlar om mitt barns preferenser, vissa saker om hens uteblivna stöd, vissa saker om konsekvenser av okunskap i samhället. Sammantaget så har hen de utmaningar hen har främst för att hen lever i en värld som inte ger hen rätt förutsättningar att lyckas och må så bra hen kan.

Den som känner sig manad får gärna testa att leva det liv hen delvis väljer men främst tvingats till, trots allt är det ju ”bara att”….

// Laila