Natten var lång...

Natten var lång och jag grubblade nog

hela natten känns det som.

Fick nog bara ett par få sömn timmar i natt.

Gårdagen var nog den mest jobbigaste

jag varit med om.

Jag reagerade mycket dåligt,

låg och grät nästa hela em och kvällen i går.

Stress och jag går inte i hopp,jag var så tom

hela jag i går.Denna känsla som har in funnit sig

är så mörk och så kall.

Jag försöker att förstå,men jag greppar det inte.

Det känns som en overklig mardröm,

som jag snart ska vakna upp i från.

Men i samma stund så vet jag att detta

verkligen händer.

Hur ska man kunna gå vidare från något sådant här.

Nu förstår jag vad liten vi människor,

verkligen är.Vi har inte mycket att säga till om.

Vi får snällt bara stå där och ta i mot 

det som händer.

Man får bara plocka upp glasskärvorna

efter dom.

// Laila