Inte så lätt alla gånger...

Jag vill verkligen gå till skolan,
jag vill lära! Men vet inte om jag kan.
Jag har en oro i min mage och en klump i mitt bröst,
jag vill må bra, jag måste bli av med det först. Det är rörelse och ljud överallt,
huvudet snurrar, och mitt hjärta blir alldeles kallt.
Jag vet aldrig vad som komma skall,
jag längtar efter tryggheten, och det leder till stora känslosvall.
På rasten, för alla sociala sammankomster, jag väjer,
om det går att vara ensam, då det jag väljer.
För ibland blir det jag säger så bra, ibland katastrofalt,
ovissheten bryter ner mitt psyke alldeles totalt.
För mig är vissa saker svåra, en del kan jag inte alls,
men om du lyssnar på mig, kan vi finna lösningen tillsammans.
Om jag inte får hjälp, kvävs min vilja, glädje och känsla av att lyckas.
Jag förekommer skratten genom att bli klassens clown, och misslyckas.
Lärarna bara ler, och säger ”Du kan, bara Du vill!”
Jag försöker verkligen, men i huvudet står det alldeles still.
De borde säga ”Du vill, bara Du kan!”, det vore mer sant,
för om det hängde på vilja, då skulle jag kunna allt!

©Jessica Kirjavainen
#kungöverlivet