De börjar känns i kroppen,dessa sena nätter.
Går och sover,men får gå upp runt halv 4 för att få
Simon i säng. Mange och Simon går inte i hopp när dom båda är trötta <3
Och sen har vi jobbet som flåsar mig i nacken.
För att jag måste vabba 1-2 gånger i veckan.
Inte de lästaste att få i hopp jobb och ett barn med
dubbla diagnoser.
Man blir kluven i mitten <3
Jag hoppas att vi får den hjälpen som vi behöver nu.
Och sen har jag nu börjat på tvång utbildningen.
Så jag hoppas den också kan medföra mycket.
Bara blunda och köra på <3
// Laila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar