Om du bara gav mig lite tid läraren...

 Ge mig din hand, lärare.

Jag är inte som jag borde vara.
Är inte den du vill.
Stör i timmen, pratar,
kommer med kommentarer till
dom saker du säger.

Är nog lite oförskämd ibland.
Du får klagomål om mig.
Buller i korridorerna vid in och utmars.
De säger att jag bråkar i klassen.

Lat? Ja, det verkar väl så.
Mycket slarv i hemarbete.
Matematik boken är inte vacker,
oljig och otäck
med många fel.

Ja, jag läste läxorna,
Men inte mycket.
Det hjälper så lite.
Jag får inte något in i mitt huvud.

Du säger att jag måste koncentrera mig.
Inte så lätt det, lärare,
när man inte är glad,
och när sinnet flyger
som fåglarna i havet
utan kvistar att sätta sin fot på.

Stort att vara lycklig, lärare.
Då skulle jag inte vara en sådan
som jag är nu.

Bli inte arg på mig, lärare.
Jag menar inte att vara otäck.

Ge mig din hand, lärare,
en osynlig hand av kärlek.

Jag förväntar mig inte beröm för prover
eller för ordning i skriftliga arbeten.
Men ljuset i dina ögon,
det är vad jag letar efter,
det jag ser när dom flinka får sina
prover tillbaka
dom med få eller inga fel.

Ge mig lite vänlighet, lärare.
En hand med kärlek,
eftersom jag är ett barn
med ett hjärta som är tungt
bakom en skrattande mask.

Ge mig din hand, lärare,

en dikt av Magnus Midthjell  

// Laila