Det blir svårare och svårare för Simon att ta
sin medicin.Man får tjata på honom länge :(
I dag skulle han vara utan,men sen kom han ju på
att han ville leka med sin kusin.
Och det var nog kanske bra att ta sin medicin.
För annars ville nog inte kusin komma till honom.
Så han förstår ju skillnaden utan och med i alla fall.
Varför vart det så svårt att vara förälder helt plötsligt.
Det var ju så lätt med store bror.
Där flöt det bara på.
Allt kom så naturligt med honom.
Med Simon blir allt så mycket svårare.
Jag vill inte att det ska kännas så.
I bland känns allt bara så hopplöst.
Man läser och lyssnar,lyssnar och läser.
Man pratar,hoppas att något ska hjälpa.
Eller bara ett hopp om att man ska hit en
lösning.Det där lilla magiska som gör allt,
det svåra lätt.
Men livet är väl inte så enkelt.
// Laila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar